Bakom kulisserna med Eva Röse - Lön för mödan September 20 2016

Hoppas ni tittade på gårdagens avsnitt av ”Vem tror du att du är?”, nu med skådespelerskan Eva Röse i huvudrollen. Det var en speciell dag i sörmländska Tystberga, den där majdagen då inspelningen gjordes. Eva kom med bil, nästan sladdandes, in på parkeringen till Folkets Park, där inspelningen skulle ske. Vi andra hade varit där någon halvtimme innan och bekantat oss med inspelningsplatsen, den gamla torpstugan från närliggande torpstället Jonsvreten, där Evas förfäder levt och verkat under så många generationer.

Eva kliver ur bilen, ståndsmässigt nog i vad jag tror var en matchande bil (jag är usel på bilmärken), iklädd glittriga solglasögon och smyckad med örhängen och armband och för första gången någonsin när jag medverkat i programmet kände jag plötsligt en viss nervositet. Hur skulle hon reagera på det vi skulle berätta?

Jag brinner för den enkla människan och det vanliga livet på en liten, påver plats långt borta. Att lyfta fram människor med vanliga son/dotternamn som Andersson, Larsdotter och liknande, klä deras liv från olika källor och förmedla deras ”berättelse” ger mig av någon anledning så mycket mer än att röra mig i miljöer som redan dokumenterats i omgångar. Men skulle detta fungera på denna Eva?

I forskningen kring Eva hade jag nämligen hittat det lilla torpet Jonsvreten i Tystberga socken där Evas mormors far Gustaf Andersson föddes 1868. Det märkliga med det var främst att han som enkel torparson lyckats komma till skolbänken och lära till provisor, en ovanlig klassresa på den tiden. Det framgick inte i programmet, men mina forskningar kring hans familj och föräldrar visade att torparfamiljens hårda slit vid Jonsvreten bar frukt och att det fanns ekonomiska förutsättningar att sätta Gustaf i skolbänken efter det att prästen i socknen sannolikt upptäckt hans ”läshuvud”.

Men det var inte huvudbudskapet vi skulle leverera till Eva, det var istället torpet och dess roll som ovanlig stark rot i hennes familjehistoria. Här i torpet hade nämligen det ovanliga skett att samma familj bott och verkat som torpare i samma torp under hela sju generationer. En enkel, kanske till och med simpel historia, så vad skulle Evas reaktion bli?

Ja, ganska snabbt efter att vi skakat hand fick jag en bra kontakt med Eva. Nyfiken, glad, öppen och intresserad. ”-Vad gjorde vi här?”. Vi hann undersöka folkparkens historia, fick veta att ”Snoddas” var innehavare av publikrekordet, googlade snabbt fram texten på min iPhone och efter en stund ekade ”haderian hadera” över nejden, främst från Eva, men jag hjälpte till lite grann med en något mörkare stämma.

Så tagning! Efter en titt i Gustafs böcker från apotekartiden börjar jag berätta mer om Jonsvreten och den långa tid torpet bebotts av Evas förfäder och den historia som finns kopplat till dem. Det här var på en av inspelningens sista dagar och hon hade upplevt mycket på sin resa, hur skulle det här landa…….?

Evas mormors farfars farmors mor Brita Eriksdotter (1732-1806) levde hela sitt liv på Jonsvreten. Hon och Eva delar på epitetet ”argbiggor”.

Jo, det landade precis som jag hoppats!! Evas reaktioner var helt äkta, hon tog till sig historien jag förmedlade och hon frågade flera gånger efter första tagningarna om flera detaljer och mer om släktlinjen som bott här. Så sa hon; ”Det här var nått nytt! Min mamma har haft koll på en del av det jag fått berättat för mig, men det här var nog nytt för henne, jag måste ringa henne!” Eva går iväg en stund och kommer så leende tillbaka. ”-Mamma kände till att Gustaf kom från Tystberga, men inget mer. Nu har vi bestämt att vi ska åka tillbaka hit i sommar och titta på stugan tillsammans!”

Gissa om jag kände mig nöjd efter det!? Det är sådana ”små” händelser som är riktig lön för mödan!

Vill du se programet? Klicka här: