Bakom kulisserna med Ewa Fröling - På äventyr i New York October 04 2016

Igår var det dags för sista avsnittet för säsongen i årets produktion av ”Vem tror du att du är?”. Jag tycker det har varit en mycket stark säsong, med engagerade och intresserade deltagare och med fina historier och släktberättelser. Hoppas du tycker detsamma.

Gårdagskvällens avsnitt med Ewa Fröling var för mig den största upplevelsen, då en femdagarsresa till New York innehåller så mycket mer än de dryga 10 minuter man ser i programmet. Att resa och tillbringa tid med Ewa lämnade åtminstone inte mig oberörd, tack för oförglömliga dagar!

Programmet innehöll många starka och spännande historier, tragiska självmord, starka kvinnoporträtt, barnamord, religiösa rörelser och inte minst en extremt spännande arvshistoria kring den omskrivna New York-släkten Wendel.

Tidigt i forskningsarbetet kring Ewa sprang vi på familjetraditionen kring detta och jag begav då mig ut till Riksarkivets enhet i Arninge, där UD-arkiven förvaras. Där fick hjälp av en kunnig medarbetare, som snabbt lyfte fram kartongen med ärenden från 1932, där ”Ella Wendel-akten” var den överlägset mest omfattande. Oj, vilken läsning! Och som släktforskare, så svårt att hålla sig till den röda tråden och inte sväva ut…..

I akten fanns, som syntes i programmet igår, tidningsartiklar, konversationshandlingar mellan UD-tjänstemän och brev från bl a andra Ewas släkt med indirekta anspråk på arvet, men där fanns också så mycket mer och då framförallt ett stort antal andra brev från svenskar som förhoppningsfullt fattat pennan och skrivit ner sina tankar kring sin familjs koppling till släkten Wendel. Förutom ett mindre antal som tydligt kunde påvisa släktsamband till adelssläkten von Wendel, fanns där brev från framförallt södra Sverige och från människor i påvra miljöer, som visste att namnet fanns i släkten.

Det som snart blir tydligt är att namnet Wendel användes som husar/soldatnamn i delar av Skåne och flera av brevskrivna påtalar genom sin far eller farfars kopplingar till en sådan tjänstgörande husar och därifrån fortsätter man sin berättelse om hur man ”är” eller skulle kunna vara släkt med Ella i New York. Ibland är det lätt att utläsa hur man fabulerar i breven, ibland lever man i tro.

En brevskrivare, Nils från Skåne, lever under små ekonomiska betingelser och skriver brev till UD under omkring 15 år. Han är övertygad om att Ella är syster till hans far (eller farfar) och berättar om hur viktigt det är för honom att få del i arvet.

Hela akten är en pärla som bara i sig skulle bära en TV-dokumentär för den som vill ta sig an det projektet!

(Hur vanligt namnet Wendel ändå var i Sverige kan man ana när man i Centrala Soldatregistret får 191 träffar på namnet: Klicka här

En tråd i programmet som inte nystades upp var historien kring Carl August Krantz som lämnade hustrun Lisa Nilsdotter och två barn i Sverige och flyktade till Amerika med deras andra två barn på 1850-talet och ”därefter aldrig avhördes”, vad hände med honom? Ja, det har jag inget svar på. Varken familysearch.org eller ancestry ger någon självklart ledtråd och jag har heller inte lagt någon längre tid på det. Kanske tog han sig ett nytt efternamn? Kanske du kan hitta något spår?

Det har varit en fantastisk säsong och för mig har det varit en stor ynnest att få arbeta med kompetenta kollegor i forskningsteamet - Ulrika, Lisa och Cayza.

Blir någon säsong av “Vem tror du att du är?” Det hoppas åtminstone jag, men SVT har ännu inte bestämt sig så tycker du som jag, använd gärna din röst och maila SVT din önskan om en ny säsong 2017!

Missade du programmet eller vill se det igen - klicka här

Bakom kulisserna med Stefan Holm - Bland torpare och kungligheter September 27 2016

I gårdagens avsnitt med höjdhopparen Stefan Holm fick vi vara med om en resa i alla samhällsskikt, allt från lösdrivare och fattiga torpare, via högre borgarklass till högadel och slutligen, 29 generationer bakåt i tiden, den svenske monarken Olof Skötkonung.

Att hitta just adel och kopplingar till kungahuset är ju något som många släktforskare, eller kanske släktforskarens påhejare, hoppas på när man börjar forska. Det är i alla fall något som jag en gång i tiden som ung nybörjare i gebitet längtade efter att hitta när jag plöjde mig igenom min egen släkthistoria i slutet på 1970-talet. Många år senare och efter många vedermödor hittade jag också adel i min släkthistoria då det till slut visade sig att min farmors farmors mor, Johanna Matiasen, hade sina rötter bland norska stormän och att vissa indikationer tydde på att det fanns en släktlinje som eventuellt kan följas till kung Hakon V av Norge som levde mellan år 1270 och 1317. Wow, skulle jag nog ha uttryckt mig för 30-talet år sedan och jubla runt lycklig över detta, men idag är det inte den släktgren som jag tycker är intressantast och inte heller den släktgren som jag framhåller eller berättar om när någon frågar vad som framkommit i mina forskningar.

29 generationer till Olof Skötkonung från Stefan Holm är ju för en forskare en resa i utmaningar. Det finns bland de generationer ett antal släktled där kopplingen mellan personerna är mer eller mindre osäkra, olika forskare som ägnat sig åt specialgebitet medeltidgenealogi har kommit fram till olika slutsatser och att med säkerhet kunna säga att Stefan verkligen är släkt med Olof Skötkonung är naturligtvis inte fullt möjligt liksom om jag verkligen är ättling till kung Hakon.

Mitt helt egna favoritgenre är torpare, resande, statare, soldater, bönder och borgare, ja ”vanliga” människor, som kämpat i karga miljöer och med hårda livsklimat. Där kan jag som forskare, med ibland hårt, men spännande, forskningsarbete, bygga kött och blod kring deras namn och till slut lyfta fram dem från de historiska dimmorna. Det går jag igång på och därför trivs jag bäst vid gamla torpstugor, i ensliga finnmarker, i gruvmiljöer och i små sockenkyrkor, när jag medverkar i programmet.

I gårdagens avsnitt fick jag förmånen att följa med Stefan till Lillhärdal i Härjedalen, faktiskt mitt första längre besök i landskapet. Det var, som sågs i programmet, härlig natur och jag fick också möjlighet att leverera överraskningen med brudkronan, vilket var min önskan. Att det var en historia som Stefan uppskattade tror jag märktes i programmet. Efteråt vandrade vi runt på kyrkogården för att leta efter gravar med namnet Forslind. En stund senare fick vi hjälp av en trevlig vaktmästare som hade verkat många år på platsen. Han tycktes kunna varenda sten på kyrkogården och vallade oss snabb fram till en med namnet Forslind. Vid en snabb kontroll i min dator konstaterade vi att den som låg där var en son till Engelbrekt Forslind (vars drunkningsolycka jag berättade om i programmet) och därmed en kusin till Stefans farfars far. ”-Jag tror att han har barn kvar i byn!”, sa vår nyfunna vaktmästarvän och vi insåg då att det fanns sysslingar till Stefans farfar kvar i trakten. Detta gav sannolikt ett vidare intresse för Lillhärdal och kanske återvänder Stefan till orten framöver för att få reda på mer om släkten och vad som hände på den gamla Busasgården.

Missade du programmet med Stefan Holm eller om du vill se det igen - klicka här!

Se reportage från tidningenharjedalen.se - klicka här!