En speciell känsla.. October 21 2014

Du missade väl inte första avsnittet av ”Allt för Sverige” på SVT1 i söndags? Programmet där Anders Lundin guidar tio amerikaner med svenska rötter genom den svenska historien och där varje deltagare får ta del av sin egen familjehistoria genom en upplevelse, ett besök på en plats och en skattkista med släktkopplat innehåll. Om du inte såg det så finns det ju här! 

För mig var det en mycket speciell upplevelse att få se programmet. Att sitta framför TV:n och se resultatet av vårens forskningsinsatser visualiseras och med spänning iaktta vilka reaktioner det skulle frambringa var annorlunda och inte alls som när jag normalt tittar på ett TV-program.

Först ut med sin skattkista och besök var washingtondamen Katie Malik  som fick göra ett besök på platsen i Västra Sallerups socken utanför Lund, där hennes förmoder Elna Persdotter var född. Med musik och textläsning av det personliga brevet, följt av Katies tårar blev det väldigt känslosamt även för mig även om jag redan innan visste om både innehållet i brevet och att hon sannolikt skulle bli berörd. Med gåshud på armarna och tårarna rinnande kändes det som en stor lättnad att den historia vi valt ”funkade” bra åtminstone med hjälp av alla i produktionen som bidragit med musik, kamera, klippning o s v. Naturligtvis blev det ännu starkare med tanke på Katies livssituation och den sjukdom som är hennes följeslagare i livet.

 Katie Malik till vänster - Courtney till höger.

Även Leslie fick sin skattkista. Leslie är ju verkligen en stor personlighet och har levt ett tufft liv. Att få se henne stråla och visa känslor som i gårdagens avsnitt berörde mig minst lika mycket och så satt jag där med översvämmade ögon igen när Leslie förtjust tittade förundrat på sin ”present” innehållande ett foto på några hon inte visste vilka det var och konstaterade att ”-Den lilla flickan ser ut som mig när jag var liten!” då ovetandes om att den lilla flickan var hennes farmor Signe.  

I morse såg jag om avsnittet med mina barn! Sonen var påtagligt intresserad och när jag försökte snabbspola ibland för att vi skulle hinna till skolan protesterade båda! De ville se allt! I slutet, när tävlingen genomfördes utbrast så dottern; ”-Pappa, jag vill inte att de ska tävla, jag vill att alla ska vinna!”! Ja, jag kan bara hålla med, tävlingarna tillhör inte mitt favoritinslag i programserien men nu tillhör det upplägget så det är bara att hantera även om jag som forskare naturligtvis hellre lagt tiden på fler besök och fler berörande historier. Om ni visste hur många intressanta, unika och starka människoöden som dyker upp under forskningsarbetet som inte får plats, det skulle med råge räcka till ett avsnitt till för varje deltagare.

I nästa avsnitt förflyttar sig gruppen till Småland. Jag skulle tro att det därmed är Troy och Amanda som får ge sig ut på egna äventyr. Är det så törs jag redan garantera mer tårar och starka berättelser, missa inte det!